Min lycka bottnar i vänskap. Utan er skulle jag fortfarande ligga på botten av Ingenting och kvävas av mina egna andetag. Jag vet att det låter fånigt och jag vet att ni antagligen inte kommer ta detta på allvar, men jag älskar er verkligen. Jag antar att ni inte kan säga det samma tillbaka, men ibland måste man få lossas. Lossas att man är älskad, lossas att man är en i gänget och inte alls totalt socialt handikappad och enerverande. Hur jag än försöker lyckas det alltid slå över åt något håll. Antingen är jag för glad, för studsig, för sarkastisk, för grabbig, för tjejig, för seriös, för lugn eller för korkad. Jag lyckas aldrig riktigt känna av och anpassa mig, om ni förstår vad jag menar. För detta ber jag om ursäkt, verkligen, och hoppas att ni kan tycka om mig trots detta. Om detta helt enkelt är totalt omöjligt så ville jag i alla fall ha det sagt. Jag älskar er. Allihopa. Alla ni som minns mitt namn, som ler mot mig och som inte glömmer kvar mig i sandlådan. Tack. Tack. Tack. Tack.
Jahapp, jag var tydligen ganska dålig på att lossas idag. Dåligt.
Saken är den att jag är så glad så att det ideligen slår över i vemod och nostalgi. Till råga på allt elände måste jag ju alltid få för mig att folk egentligen inte tycker om mig. Visst har jag hört 10 000-tals gånger att jag är fånig och borde sluta upp med så pass barnsliga och destruktiva tankar, men jag kan liksom inte. Det går inte hur jag än försöker intala mig att folk verkligen menade att de var glada att se mig eller att det var synd att jag inte kunde komma. Jag antar att det är detta slags betéende som skulle kunna leda till att jag är svår att tycka om. Om jag bara kunde släppa allt sådant, visa mina kännslor utan rädsla för att de kanske inte är besvarade, så skulle jag kanske, kanske, kunna bli lycklig på djupet. Jämna ut mitt sinnes celluliter så att jag slipper trilla ned i groparna med jämna mellanrum. Om jag kunde börja tro på att jag faktiskt inte är helt hopplös så skulle jag kanske sluta agera som en sådan. Kanske. Vem vet?
Tja, trots att det inte verkar så så är jag faktiskt glad just nu. Eller, jag var det i alla fall tidigare idag, och i helgen. Just nu känner jag mig dock aningen ensam.
Idag kom äntligen våren. Jag såg solen på allvar för första gången på månader. Den värmde det som tidigare varit fruset (dock inte höger lår då det har tappat kännseln helt och hållet. Jag börjar bli aningen orolig...).
Men, som sagt: Just nu älskar jag mitt liv. Detta tack vare alla ni Underbara. Därtill räknas alla mina vänner, alla.
Mitt liv är en fest, och jag älskar det.
I helgen var det Gråsvärdsmöte vilket innebar total lycka, 100% skabbighet och galet lite sömn (och lik). Jag insåg följande:
- Att jag är lycklig
- Att jag är trögtänkt, men det orkar jag inte bry mig om
- Att jag är fruktansvärt dålig på att äta sushi
- Att det är galet roligt att åka bil i en baklucka
- Att jag är bra på att sy coifer och...
- Att jag dess utom är ganska söt i dem
- Att jag nog tycker om schlager, trots allt
- Att jag är barnslig och antagligen ganska jobbig när jag är glad
- Att jag är barnslig och antagligen ganska jobbig när jag är trött
- Att jag älskar er
Nu skall jag sitta här och mysa i mitt nymålade, blodröda rum.
Skade
9 kommentarer:
Däämn, en glad Emilia?
Påminn mig nästa gång vi ses, jag ska nog krama dig lite längre då, så du förstår att du varit duktig!
Äsch, vi tycker ju om dig Emilia! Vi skulle rent av kunna älska dig, om du bara började använda byxor och la på lite vikt ^^
Dessutom, vad skulle vi göra utan vår Verkställande Chef för Nationella- och Internationella Relationer och Kommunikationer med Tredjeparter av Olika Slag och Natur!
Jag älskar er pojkar <3
Det är bara för att vi är så extraordinärt snygga.
Way to go, my friend! =D
Det är våååår!! =D
*vår-kram*
Ja, det är det verkligen! :'D ...Eller var, i alla fall. Just nu ösregnar det och tidigare idag föll hagel från himlen. F*cking h*ll.
Du får en besvarad vår-kram i vilket fall som helst ^
Haha, vet exakt vilken känsla du hade (tror jag), jag har själv haft den en och annan gång, och där är just det faktum att allt inte är perfekt en del i själva lyckoruset!
Men det är helt okej att du är lite jobbig ibland, att du inte har koll på allt osv. Ta en titt på alla andra Gråsvärd, där vi t ex har Danne som praktexempel. Du har väl hört om hans bedrifter unde nyår och MK, men ändå är han en av Johans bästa kompisar, och helt klart en i gänget! Sen har vi Luddes otrevlighet, min plötsligt grinighet som dyker upp lite då (plus mitt oändliga babbel) och det att ingen i gruppen, inte Slåsa, Torun, Johan, Anders, Richard, Martin, Nico, Ingen är perfekt hela tiden, men det är lugnt, för vi tycker om alla i alla fall!
Och det tycker jag om er för! :D Låt oss alla sätta os i ring, ta varandra i handen och berätta hur mycket vi tycker om varandra. ^
Tänk så bra det är för oss som inte har några brister alls! ;P
Skicka en kommentar