Scarlet's walk

Detta inlägg skrivs utan någon som helst eftertanke eller mening. Nåväl, en mening har det väl i alla fall. Jag skall fly landet, försvinna, så jag tänkte bara vinka Hejdå innan jag dör i en flygplanskrach eller liknande. Målet är Spanien. Jag är tämligen säker på att vistelsen där kommer bli plågsam då jag har vissa problem med den sortens klimat som råder Där Nere. Resultatet av detta brukar bli att jag läser en himla massa böcker och detta resulterar i sin tur i att jag 1) Blir fantastiskt nostalgisk och drömmande vilket leder till att jag 2) Missar större delen av upplevelsen med att Vara I Ett Annat Land.
Dåligt, kort sagt. Dock har jag hört att det finns en hel del vatten i det där landet. Bra. Då kan jag snorkla dag som natt. Trefligt.
Nåväl, det är väl dags att runda av nu. Jag har faktiskt en hysterisk mängd saker jag måste ta tag i innan jag försvinner. Så, adieu alla idioter. Jag kommer sakna er.

Märg

ps. Jag kommer antagligen ha tillgång till ett internettcafé någon gång ibland, så det kan hända att ni får diverse rapporter från min Vistelse I Det Belevade Spanien.

Edit:
Ey yo!
Just nu skuttar jag runt och dansar till diverse dålig synth och äter muffins. Det är skojojoj. jag är lite översruvad tror jag. Det slog mig just att det är sommar. Sommaren -07, t.o.m. Galetgaletgalet! Härj!
Har lånat groteska mängder böcker. Jag lär behöva det. najs på mükket.
Galetgaletgalet! GALET! VIIIISBÜÜÜÜ!

Mitt hjärtas fröjd och glädje

Såhär isolerad var det länge sedan jag var. Ingen mobiltelefon och inget busskort. Summa sumarum: Jag kan inte ta mig någon stans. Detta har resuletrat i att jag sitter instängd på mitt rum och surar i inbillad misär.

Igår satt jag och funderade över om jag kanske skulle lätta upp stämningen lite genom att hyra en film. Riktigt så långt kom jag inte, men när jag ändå var inne på temat passade jag på att göra upp en liten visuell lista över mina favoritfilmer. I brist på annat tänkte jag posta den här. Det är högst sannolikt att den kommer uppdateras en hel del, så håll utkik.
((Ingen inbördes ordning. Dess utom är jag osäker på många av filmtitlarna...))

The Crow
Casshern
Bram Stoker's Dracula
En vampyrs bekännelser
The ring
Sleepy Hollow
Glasblåsarens barn
Ronja Rövardotter
Sagan om Ringen
Sagan om de två tornen
Sagan om konungens återkomst
Pirates of the caribbean - The Black Pearl
Pirates of the caribbean - At world's end
Hero
Crouching tigers hidden dragons
Flying Daggers
The Phantom of the Opera
Orlando
Spirited away
The Village
Final Fantasy - Advent Children


Nu börjar pappa väsnas med elgitarrs-helvetet för 700:e gången idag. Skall skaffa ett par sådanadär öronskydd man har på byggarbetsplatsen. Förstår inte att jag inte gjort det tigare (mamma köpte sina för fem år sedan. Förstår inte hur hon har överlevt 25 år av konstant oväsen). Snart skall jag börja ta hämd på honom genom att spela flöjt i tid och otid. Då jävlar. Blod skall flyta och klagorop skall eka ohörda. Märgen skall frysa i benpiporna.

Märg

Somewhere, out there, anywhere, I don't care.

Kväll i högborgens främsta gemak.
Denna afton är det NIN som håller mig sälskap med meningar som "I wanna fuck you like an animal. I wanna feel you from the inside" och "I just made you up to hurt myself". Trevligt på mükket.
Jag sitter här och existerar lite sådär diskret och tänker på Livet Döden och Kärleken (egentligen är det svårt att tänka på annat då i princip alla tankar går att placera under en av dessa rubriker). Tankarna går i svartvitt och det regnar på våta trotoarer. Dock är det ett förväntansfullt regn. Vattendropparna håller andan innan de obarmhärtigt krossas mot den spruckna asfalten.

Jag tror att jag skall ta en gammal favorit i repris och se The Crow när natten börjar nalkas. Det var länge sedan sisst, och jag har saknat den. För er som missat världshistoriens bästa film (bortsett från Ronja Rövardotter) kan jag inte annat än rekomendera den. Blod, kärlek och en hel massa svartvit död. Jag bara ryser.

Lyckades tidigare idag sätta klorna i lite pärlsmycken som jag vägrat ta av mig sedan de blev mina. Vampyrtänderna åkte på även de, så nu sitter jag här, inmurad i väntan på gryningen, och gottar mig i materiell mystik.

Ja, jag vet inte riktigt vad det var jag ville med detta, men det vet jag sellan. Jag har det i alla fall bra, om ni undrar. Kort sagt: Ni behöver inte oroa er över min mentala hälsa mer än vanligt. Kanske.

"It C'ant rain all the time"

Märg

I'll stop the world and melt with you

Sommarnatten är varken ljus eller varm, men vad gör det när man har ett blodrött rum med fluffiga orientaliska kuddar att kura ihop sig i? The Cure håller mig sälskap när alla andra sover och jag kan inte annat än njuta av tillvaron. Just nu är allting perfekt. Perfekt på ett fult sett. Skinande fläckfri perfektion har jag sedan länge slutat eftersträva då man tenderar att snubbla och bryta näsbenet i sitt desperata sökande efter den, perfektionen. Det småfula, där emot, finns alltid nära till hands, ler mot en med sneda tänder och råttfärgat hår. Det kanske inte ser mycket ut för världen, men se efter lite noggrannare, gå riktigt nära, så kan det hända att du ser en skymt av den underbara balans mellan kaos och ordning, ljus och mörker, lycka och sorg, vi alla eftersträvar.
Tidigare idag stirrade jag mig, som så många gånger förr, blind på ett irrbloss, en drömbild, av hur Livet bör te sig. En standardmall jag alltid avvikit från mot min vilja. Jag antar att jag ofta sneglat avundsjukt på de som lyckats följa den snitslade banan, jag antar att jag gör det än idag, men då och då går det upp för mig att jag funnit en ännu vackrare stig. Eller borde jag kanske säga fulare? Just det där med fulhet har alltid fachinerat mig. Kankse är det där allting brister? Den felande länken? Allt som varit slitet, konstigt, groteskt eller fel har varit skönhet för mig så länge jag kan minnas. Många gånger har jag plikttroget försökt svälja det som lagts upp på buffébordet, men kräkrefelxen har liksom alltid hindrat mig från att pressa ned det. Istället har jag förstört det, och just detta har jag hatat. Hatat hatat hatat. Just därför blir jag så lycklig när dessa få ögonblick av insikt inträffar. Dessa små stunder då jag ser skönhet i en uppspydd lögn. Just nu sitter jag och myser mitt i en sådan stund. Jag må vara ful och misslyckad i andras ögon, men i min verklighet dansar jag vackrast av alla i min egen glänta, smyckad med vingbrutna trollsländor och stumma koltrastar.
Jag tror att jag skall skriva någon form av "kom-ihåg-lista" för att påminna mig om det där ful-fina som råkar vara jag. Det är liksom så fantastiskt lätt att glömma att man kan säga "Ja" när andra säger "Nej". Denna lista kommer till största del bestå av namn. Massor av underbart fula namn på alla trasiga trollsländor som lyckligtvis störtat i just min glänta. Tack för att ni orkar se på när jag dansar min klumpiga segerdans. Det är inte lätt att vara människa, men nog fan skall jag försöka! Livet har mött sin överman, överkvinna, eller vad sjutton som helst. Jag skall vara den fulaste fisken i hela nordsjön, med omnejd!

Märg

När ytan är stilla syns plötsligt allt som finns på botten.