Jag har absolut ingenting att skriva om. Ingenting alls.
Fast det där var lögn. En ganska grov sådan. Självklart har jag tonvis med saker att skriva om. Inte nödvändigtvis händelser, men tankar. När började jag försumma dem?
Dock tänker jag inte skriva om dessa. Anledning? Lathet, främst. Dock även det faktum att jag helt enkelt inte vill. Jag kan vika ut mig och berätta om allt dumt jag gjort, allt hemskt som hänt, o.s.v, men när det kommer till tankar tar det emot. Dem vill jag behålla för mig själv.
Så, gör inte misstaget att tro att jag är en ytlig person av den anledning att jag aldrig skriver någonting tänkvärt. Visst skulle jag kunna (oj vad jag skulle kunna!) men jag väljer att hålla tyst om sådant. Dåligt, kan tyckas, men så är det.
Igår var det filmkväll hemma hos Linda. Trevligt på mücket. Vi såg på zombiefilmer respektive svenska buskisar, vi åt muffins och smulade ned golvet. Min fredagskväll blev räddad från tristess i TV-soffan (nåväl, jag byttei alla fall soffa, sälskap och tristess mot ... lik? ).
Då jag misstänker att ni alla antagligen är så otroligt intresserade tänkte jag bara meddela att jag nu fått et skrivbord. Ett svart (hör och häpna). Nu slipper jag kräla i sängen när jag skall få någonting jort.
Tja, intressantare än såhär blir det inte. Godnatt på er.
Skade
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men, hördö! Du kan ju inte gnälla utan att förklara ditt gnäll! Tänker du låta oss sitta här helt ovetande! Förutom då att vi vet att du har ett svart skrivbord, men det tror jag att alla instinktivt visste ändå. Hur kan vi bry oss om vi inte får veta något? Illa, illa!
Gnäller jag? Jisses, jag som tyckte att jag skrivit ett relativt neutralt, om än aningen tråkigt, inlägg O.o
Jag kan vika ut mig och berätta om allt dumt jag gjort, allt hemskt som hänt, o.s.v, men när det kommer till tankar tar det emot. Dem vill jag behålla för mig själv.
Det är klart gnäll. Så nu får du breda ut det lite, annars kanske jag slår dig, och jag slår ganska löst, så du kommer slå tillbaka och skada mig allvarigt. Sen kommer du ha jättedåligt samvete. Det vill du säkert inte.
Ah, Syftningsfel, alt. missförstånd. Jag syftade på allt dumt jag BRUKAR göra. Nu har jag faktiskt hållit mig ganska lugn ;)
Nej, jag vill absolut inte riksera att slå dig. Då skulle du antagligen inte ens kunna kallas människa efteråt. Så, gör mig aldrig riktigt arg, för då blir det inte vackert. Inte ens lite.
Skicka en kommentar