Hell Satani

Jag tror nästan att det är dags att döda den här bloggen. Jag skriver ändå aldrig någonting här. Jag har liksom varken ork eller lust. Det är inte så att jag inte har några ämnen att skriva om, nej, tvärt om. Ju mer som händer desto mindre motiverad blir jag att skriva. Ni får helt enkelt stå ut med att leva i ovetande angående min tillvaro och mina tankar.

Just nu är jag förkyld, som alltid efter lajv, men det är det värt. Rummet stinker och liknar ett kaosartat samelsurium men jag orkar inte städa. Utan för fönstret skiner solen, men jag är oförmögen att delta i våryran. Hälst av allt vill jag bara ut och lägga mig i gräset, i solskenet. Dränka mig i ljus (Ja Nyllet, det är faktiskt bara en myt att jag skulle förtvina i solskenet. Ledsen att göra dig besviken). Men, nu är saker och ting som de är.
Dock är detta inte fy skam heller. Jag slipper fysikperioden (ignorerar envis det faktum att jag kommer tvingas ta igen allting vad fysik, matte och kemi heter vid ett senare tillfälle) och kan ligga här och glo på medeltida krigsfilmer, vampyrerotik och poetiska skildringar av livet kärleken och döden.
Just nu blir Cultus Ferox akompanjerat av de polska byggjobbarna som håller på att hamra sig igenom taket. Jag hoppas de uppskattar säckpipor, annars är det synd om dem.
För övrigt har jag bestämt mig för att det är värt att svälta i sommar för att få färga mitt hår. För tillfället ser det ut som ett grådaskigt skatbo med inslag av det som för många månader sedan var röd toning. Nu skall förändringens vindar blåsa. Jag skall vara så rödhårig att folk får ont i ögonen av att titta på mig! Sanna mina ord.
Avslutningsvis. Hell Satani. And you all know why...

Skade