Nu är jag arg. Riktigt arg, till och med.
Har precis jort upp någon form av översikt över hur mycket våren och sommaren -07 kommer kosta mig och fick, kort sagt, ett chockartat besked. Hittar jag inget sommarjobbså kommer jag svälta ihjäl, det är ett faktum. Till råga på allt elände har Martin (det jävla mongot) smittat mig med Arvika-febern, så nu gråter jag blod för allt röj jag kommer missa i Camp Joel. Fucking hell.
Jahapp, för övrigt är jag fortfarande förkyld och bitter. Surare blev jag när rullgardinen flög upp kl 09.00 och avslöjade ett snöklätt vinterlandskap. Var är min vår?!
Nåväl, jag skall väl inte klaga över någonting antar jag. Sommaren lär bli fin utan Arvika-fylla och snön lär smälta så småningom. Svälter jag i sommar så blir jag i alla fall smal och vad det gäller förkylningen så lär den väl försvinna i sinom tid. Se, jag kan vara positiv när jag verkligen vill!
Skade
torsdag 22 februari 2007
onsdag 21 februari 2007
Creatures that kissed in cold mirrors
Idag är jag sjuk. Det var jag igår också. Tusan.
Jahapp, idag har tangentboret fått vila lite mer än vanligt då jag istälet ägnat dagen åt att sy. Jag är nu stolt ägare av ett par fin-fina brokor (Yes! Äntligen kan jag göra en Kvistje!) och en fållad struthätta. Det ni.
Nej, jag orkar faktiskt inte skriva mycket mer än såhär. Jag börjar få kramp i höger pekfinger och lillfingrets blodtillförsel har avstannat. Dess utom har jag snor i hjärnan.
I helgen blir det convent, där efter ett Sportlov fyllt av lajv-relaterat stuff, som vanligt. Trefligt trefligt.
Jaha, nu skall jag försöka vara lite produktiv igen och skicka in diverse tusentals papper till EH. Synes och höres, ni Underbara.
Skade
Jahapp, idag har tangentboret fått vila lite mer än vanligt då jag istälet ägnat dagen åt att sy. Jag är nu stolt ägare av ett par fin-fina brokor (Yes! Äntligen kan jag göra en Kvistje!) och en fållad struthätta. Det ni.
Nej, jag orkar faktiskt inte skriva mycket mer än såhär. Jag börjar få kramp i höger pekfinger och lillfingrets blodtillförsel har avstannat. Dess utom har jag snor i hjärnan.
I helgen blir det convent, där efter ett Sportlov fyllt av lajv-relaterat stuff, som vanligt. Trefligt trefligt.
Jaha, nu skall jag försöka vara lite produktiv igen och skicka in diverse tusentals papper till EH. Synes och höres, ni Underbara.
Skade
tisdag 20 februari 2007
Amor e morte
Idag är jag förkyld. Det var jag inte igår. Tusan.
Nåväl, jag antar att jag inte bör klaga. Dagen har ägnats endast och enbart åt lajvplanering, någonting jag prioriterar framför allt vad läxor och liv heter.
...Bortsett från klädessömmnad, vapentillverkning, bageri-bygge, läxor...
Jag känner på mig att detta inlägg inte kommer bli mycket intressantare än såhär, så jag avslutar det nu. På en gång.
Skade
Nåväl, jag antar att jag inte bör klaga. Dagen har ägnats endast och enbart åt lajvplanering, någonting jag prioriterar framför allt vad läxor och liv heter.
"Jag har så mycket att göra! Lajvandet tar, ta mig tusan, över mitt liv! Jag har ingen fritid längre!"
.:((För er som inte förstod så är lajv min fritid. Alltså, ni vet... Jag liksom... Äh, nu var det skämtet slaktat.)):.
Det finns nog ingenting så härligt som att, efter timmar av oavrbutet slit, kunna luta sig tillbaka och konstatera att man inte har så mycket kavr att göra. ...Bortsett från klädessömmnad, vapentillverkning, bageri-bygge, läxor...
Jag känner på mig att detta inlägg inte kommer bli mycket intressantare än såhär, så jag avslutar det nu. På en gång.
Skade
lördag 17 februari 2007
Lord Abortion
Nyss grät ni blod över mina inlägg och nu får ni inte nog av dem. Snälla små förvirrade människospilror, nu får ni väl ta och bestämma er?
Så, det var visst ett tag sedan ni fick en inblick i min trevliga tillvaro. Tur för er, säger jag. Det har gått upp och ned, som vanligt. Dock har det varit tämligen tätt mellan trevliga små händelser och där emellan har det varit mer grått än svart. Det går framåt.
Under min långa tystnad har jag hunnit med ännu en överaskningsfest, dock i mindre skala. Jag har hunnit besöka Medeltidsmuséet en och en halv gång (jag måste vara den enda som skolkar för att gå på muséum. Tragiskt) och gått på bio, ensam.
Ovanpå allt detta har jag dess utom blivit av med min rollspels-oskuld. Det ni.
Tja, jag antar att jag skulle kunna brodera ut inlägget aningen mer än såhär. Beskriva ingående hur jag traskade i hård snöstorm genom halva stockholm bara för att komma 5 minuter efter stängningstid vid veckans första muséebesök. Jag skulle kunna måla upp en fantastiskt fruktansvärd tavla över min fredag (som bestod av ... tja, en extremt arg Emilia) och jag skulle kunna skriva en roman om mina härgningståg hemma i Det Gröna Huset. Ingen har nog startat så många världskrig som jag. Föräldrarna anser att jag har, vad de kallar, "atityd". Baserat på hur deras ansiktsuttryck ser ut när de säger detta antar jag att detta inte bör tas positivt. Jag förstår inte vad de talar om (sade hon och slängde en blomkruka i väggen).
Klockan är sent och jag antog att jag lika gärna kunde ägna lite tid åt att blogga som att ligga och gråta över livet, döden och kärleken i min ensamhet. Så, jag skriver alltså. Till somligas glädje, tydligen. Hur detta kan komma sig förstår jag dock inte. Mår de bra av att läsa om mitt likgiltiga liv? Skrattar de kanske åt mig? Det gör de säkert, samtidigt som de äter djur. Levande sådana.
I rädsla för att gå för långt, någonting jag alltid lyckas med när jag är trött, tror jag att jag bör avsluta detta nu. Men snälla ni, snälla ni, låt i alla fall bli kaninerna.
Skade
(Förresten är jag inte det minsta gravid Nyllet.)
Så, det var visst ett tag sedan ni fick en inblick i min trevliga tillvaro. Tur för er, säger jag. Det har gått upp och ned, som vanligt. Dock har det varit tämligen tätt mellan trevliga små händelser och där emellan har det varit mer grått än svart. Det går framåt.
Under min långa tystnad har jag hunnit med ännu en överaskningsfest, dock i mindre skala. Jag har hunnit besöka Medeltidsmuséet en och en halv gång (jag måste vara den enda som skolkar för att gå på muséum. Tragiskt) och gått på bio, ensam.
Ovanpå allt detta har jag dess utom blivit av med min rollspels-oskuld. Det ni.
Tja, jag antar att jag skulle kunna brodera ut inlägget aningen mer än såhär. Beskriva ingående hur jag traskade i hård snöstorm genom halva stockholm bara för att komma 5 minuter efter stängningstid vid veckans första muséebesök. Jag skulle kunna måla upp en fantastiskt fruktansvärd tavla över min fredag (som bestod av ... tja, en extremt arg Emilia) och jag skulle kunna skriva en roman om mina härgningståg hemma i Det Gröna Huset. Ingen har nog startat så många världskrig som jag. Föräldrarna anser att jag har, vad de kallar, "atityd". Baserat på hur deras ansiktsuttryck ser ut när de säger detta antar jag att detta inte bör tas positivt. Jag förstår inte vad de talar om (sade hon och slängde en blomkruka i väggen).
Klockan är sent och jag antog att jag lika gärna kunde ägna lite tid åt att blogga som att ligga och gråta över livet, döden och kärleken i min ensamhet. Så, jag skriver alltså. Till somligas glädje, tydligen. Hur detta kan komma sig förstår jag dock inte. Mår de bra av att läsa om mitt likgiltiga liv? Skrattar de kanske åt mig? Det gör de säkert, samtidigt som de äter djur. Levande sådana.
I rädsla för att gå för långt, någonting jag alltid lyckas med när jag är trött, tror jag att jag bör avsluta detta nu. Men snälla ni, snälla ni, låt i alla fall bli kaninerna.
Skade
(Förresten är jag inte det minsta gravid Nyllet.)
måndag 5 februari 2007
Death magick for adepts
Idag hade jag tänkt skriva någonting meningsfullt. Någonting tänkvärt och vackert som skulle få människor att stanna upp i sina vanliga och nu allt för djupa hjulspår och se sig om en stund, se på allt det underbara, innan de gick vidare igen. Med sänkt huvud och frånavrande blick.
Som vanligt när jag tänkt mig någonting så blev det inte så. Jag insåg helt enkelt att jag inte hade tillräckligt med styrka själv för att åstakomma någonting sådant. Så, det fick helt enkelt bli en naiv och osedvanligt dum lista jag hittade någonstans.
... Dock är den ganska rolig. Faktiskt.
TIO FÖRSTA:
Första bästa kompis: Nej, jag kan inte välja sådant. Det vet ni väl?
Första bil: En röd "Bobby Car" Jag minns att jag grät när mamma gav bort den till grannen. Jag var 13 år då.
Första kärlek: Erik hette han. Jag stalkade honom under ett års tid och är nu kvalificerad privatdetektiv.
Första husdjur: Hoppande bönor. De kläcktes.
Första jobb: Som den lata unge jag är har jag aldrig jobbat. Nu skall det bli ändring på det!
Första köpta skiva: Hm ... Det var väl någon hemsk blandskiva, kan jag tro. Den första skivan jag fick var dock "Emilia - I'm a big big girl". Skall man skratta eller gråta?
Första riktiga kärlek: Definiera "riktig" kärlek. Vilka förälskelser skulle inte räknas?
Första piercing: Varsågod och leta.
Första konsert: Melani C, eller vad fasen hon hette.
NIO SISTA:
Sista alkoholdrycken: Bål med okänt innehåll.
Sista filmen du såg: Dracula. Mmmmm...
Sista bubbelbadet: Jisses, det var flera år sedan!
Sista spelade cd: Behind the Curtain.
Sista kyss: Varför frågar ni inte bara Nyllet? han berättar säkert gladeligen. Tjallare.
Sista gången du grät: Det säger jag inte.
Sista måltiden: Yoghurt, aldeles nyss.
ÅTTA HAR DU NÅGONSIN:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej. Jag gör inte sådant. Jag har principer (Läs: Jag hade principer, innan jag började lajva)
Blivit arresterad? Nej, inte än. ...Vad jag minns.
Blivit kär vid första ögonkastet? Ja. Och det gör fortfarande hysteriskt ont.
Varit på tv? Japp.
Fått ditt hjärta krossat? För många gånger. Inte igen, tack.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Jag tror inte det ... Någon som kan berätta någonting jag inte minns?
Haft ett one night stand? Nej, jag har principer *host*
Busringt till nån? Ja, många gånger... Hehu.
SJU SAKER DU HAR PÅ DIG:
1. Den röda sommarklänningen.
2. Sammetsluvtröjan.
3. Vargkorset.
4. Alla ringarna.
5. Strumpor med katter på.
6. Jeans.
7. ... Sen tog det fan slut.
SEX SAKER DU HAR GJORT IDAG:
1. Sovit för lite.
2. Blivit klar med min relief.
3. Ätit för myckt.
4. Missbrukat tuggummi.
5. Varit i skolan.
6. Bloggat.
FEM FAVORIT SAKER (UTAN INBÖRDES ORDNING):
1. Lajv
2. Att förbereda lajv
3. OFF-fester
4. Poi
5. Alla de Underbara.
FYRA PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR:
1. Karin
2. Syster
3. Johanna
4. Jossan
TRE VAL:
Svart eller vit? Svart
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad
TVÅ SAKER DU VILL GÖRA INNAN DU DÖR:
1. Bli lycklig
2. Bli ihågkommen (visserligen någonting man uppnår först efter döden, men det orkar jag inte bry mig om just nu)
EN SAK DU ÅNGRAR:
1. Att jag är en sådan totalt ointressant och grå individ. Förlåt mig.
Skade
Som vanligt när jag tänkt mig någonting så blev det inte så. Jag insåg helt enkelt att jag inte hade tillräckligt med styrka själv för att åstakomma någonting sådant. Så, det fick helt enkelt bli en naiv och osedvanligt dum lista jag hittade någonstans.
... Dock är den ganska rolig. Faktiskt.
TIO FÖRSTA:
Första bästa kompis: Nej, jag kan inte välja sådant. Det vet ni väl?
Första bil: En röd "Bobby Car" Jag minns att jag grät när mamma gav bort den till grannen. Jag var 13 år då.
Första kärlek: Erik hette han. Jag stalkade honom under ett års tid och är nu kvalificerad privatdetektiv.
Första husdjur: Hoppande bönor. De kläcktes.
Första jobb: Som den lata unge jag är har jag aldrig jobbat. Nu skall det bli ändring på det!
Första köpta skiva: Hm ... Det var väl någon hemsk blandskiva, kan jag tro. Den första skivan jag fick var dock "Emilia - I'm a big big girl". Skall man skratta eller gråta?
Första riktiga kärlek: Definiera "riktig" kärlek. Vilka förälskelser skulle inte räknas?
Första piercing: Varsågod och leta.
Första konsert: Melani C, eller vad fasen hon hette.
NIO SISTA:
Sista alkoholdrycken: Bål med okänt innehåll.
Sista filmen du såg: Dracula. Mmmmm...
Sista bubbelbadet: Jisses, det var flera år sedan!
Sista spelade cd: Behind the Curtain.
Sista kyss: Varför frågar ni inte bara Nyllet? han berättar säkert gladeligen. Tjallare.
Sista gången du grät: Det säger jag inte.
Sista måltiden: Yoghurt, aldeles nyss.
ÅTTA HAR DU NÅGONSIN:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej. Jag gör inte sådant. Jag har principer (Läs: Jag hade principer, innan jag började lajva)
Blivit arresterad? Nej, inte än. ...Vad jag minns.
Blivit kär vid första ögonkastet? Ja. Och det gör fortfarande hysteriskt ont.
Varit på tv? Japp.
Fått ditt hjärta krossat? För många gånger. Inte igen, tack.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Jag tror inte det ... Någon som kan berätta någonting jag inte minns?
Haft ett one night stand? Nej, jag har principer *host*
Busringt till nån? Ja, många gånger... Hehu.
SJU SAKER DU HAR PÅ DIG:
1. Den röda sommarklänningen.
2. Sammetsluvtröjan.
3. Vargkorset.
4. Alla ringarna.
5. Strumpor med katter på.
6. Jeans.
7. ... Sen tog det fan slut.
SEX SAKER DU HAR GJORT IDAG:
1. Sovit för lite.
2. Blivit klar med min relief.
3. Ätit för myckt.
4. Missbrukat tuggummi.
5. Varit i skolan.
6. Bloggat.
FEM FAVORIT SAKER (UTAN INBÖRDES ORDNING):
1. Lajv
2. Att förbereda lajv
3. OFF-fester
4. Poi
5. Alla de Underbara.
FYRA PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR:
1. Karin
2. Syster
3. Johanna
4. Jossan
TRE VAL:
Svart eller vit? Svart
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad
TVÅ SAKER DU VILL GÖRA INNAN DU DÖR:
1. Bli lycklig
2. Bli ihågkommen (visserligen någonting man uppnår först efter döden, men det orkar jag inte bry mig om just nu)
EN SAK DU ÅNGRAR:
1. Att jag är en sådan totalt ointressant och grå individ. Förlåt mig.
Skade
söndag 4 februari 2007
Saffron's curse
Detta är tredje gågen jag ger mig i kast med detta inlägg. Av någon oförklarlig anledning är det så mycket lättare att skildra tråkiga händelser än dess motsatser. Att skriva om hur man i våndor spyr i toaletten är avsevärt mycket lättare än att återge den totala lyckan i att åka kana på en isig trotoar mitt i natten eller att finna ett paket sötsur sås i sin ryggsäck.
Då den gångna helgen har varit tämligen jättetrevlig, så ni kan räkna med att följande inlägg lär vara tämligen jättetråkigt. Med en gnutta fantasi kan ni dock kanske, om ni har en väldigt massa med tur, få uppleva en liten del av allt det trevliga.
I alla fall.
Veckans slit i skolan avslutades med en hysterist trevlig överraskningsfest för lille Nico. Trots mina icke-existerande kunskaper inom matlagning (jag hackade potatisen) och trots det faktum att jag blivit bjuden mitt i natten kvällen innan och således inte visste mycket mer än tid och plats (knappt det, för att vara ärlig) så blev det hela minst sagt lyckat. Kombinerar du strössel, smurfhits, illa tillagad mat, ett gäng sinnessjuka lajvare, barnförbjudna visor, paketsnören, ryska gasmasker, ringbrynjor, minusgrader och ohälsosamma mängder riktigt dålig humor så kan det ju helt enkelt inte gå fel.
På grund av, ja, vad det nu var, tillbringades natten på en bäddsoffa i Täby tillsammans med födelsedagsbarnet själv och dennes finfina present Åsa. Lördagsmorgonen inleds av ditos mobiltelefons hysteriska primalvrål och huvudverk p.g.a. på tok för lite sömn. Färden gick där efter mot Staden och nästa fruktansvärda samling missbildade individer. När alla slutligen var samlade (jag lider med övriga Stockholm. Särskillda ursäkter för Den Blonda Tjejen I Trappan. Du såg underbart skräckslagen ut) tågade vi mot vår sedvanliga möteslokal: Lava. Fjortisarnas hemvist. Och så vi, förstås.
Efter några timmars oorganiserat möte (då jag var trött och bitter var jag den som fick hålla ordning. Jo, enligt Mostly Harmless är det logik) övergick sammankomsten till det fenomen vi oftast benämner som "dräggmöte". Jag antar att ordet beskriver sig självt, om inte så antar jag att jag kan förtydliga det hela med synonymen CENSUR.
Efter ett tårfyllt farväl vid fem-tiden begav jag mig slutligen hemmåt mot nästa trevliga tillställning. Innan dess hade jag desperat försökt skabba-av mig själv en aning, vilket misslyckades gruvligt. Nåväl, jag antar att vissa människor helt enkelt är dömda till att vara allmänt motbjudande.
Notera även att jag varit snäll nog att förstora texten. Detta var inte ett tack för gårdagens "hejdåkram" ("Höhö, emilia ligger på marken") pojkar.
Har ni tur älskar jag er ändå.
Skade
Då den gångna helgen har varit tämligen jättetrevlig, så ni kan räkna med att följande inlägg lär vara tämligen jättetråkigt. Med en gnutta fantasi kan ni dock kanske, om ni har en väldigt massa med tur, få uppleva en liten del av allt det trevliga.
...
I alla fall.
Veckans slit i skolan avslutades med en hysterist trevlig överraskningsfest för lille Nico. Trots mina icke-existerande kunskaper inom matlagning (jag hackade potatisen) och trots det faktum att jag blivit bjuden mitt i natten kvällen innan och således inte visste mycket mer än tid och plats (knappt det, för att vara ärlig) så blev det hela minst sagt lyckat. Kombinerar du strössel, smurfhits, illa tillagad mat, ett gäng sinnessjuka lajvare, barnförbjudna visor, paketsnören, ryska gasmasker, ringbrynjor, minusgrader och ohälsosamma mängder riktigt dålig humor så kan det ju helt enkelt inte gå fel.
På grund av, ja, vad det nu var, tillbringades natten på en bäddsoffa i Täby tillsammans med födelsedagsbarnet själv och dennes finfina present Åsa. Lördagsmorgonen inleds av ditos mobiltelefons hysteriska primalvrål och huvudverk p.g.a. på tok för lite sömn. Färden gick där efter mot Staden och nästa fruktansvärda samling missbildade individer. När alla slutligen var samlade (jag lider med övriga Stockholm. Särskillda ursäkter för Den Blonda Tjejen I Trappan. Du såg underbart skräckslagen ut) tågade vi mot vår sedvanliga möteslokal: Lava. Fjortisarnas hemvist. Och så vi, förstås.
Efter några timmars oorganiserat möte (då jag var trött och bitter var jag den som fick hålla ordning. Jo, enligt Mostly Harmless är det logik) övergick sammankomsten till det fenomen vi oftast benämner som "dräggmöte". Jag antar att ordet beskriver sig självt, om inte så antar jag att jag kan förtydliga det hela med synonymen CENSUR.
Efter ett tårfyllt farväl vid fem-tiden begav jag mig slutligen hemmåt mot nästa trevliga tillställning. Innan dess hade jag desperat försökt skabba-av mig själv en aning, vilket misslyckades gruvligt. Nåväl, jag antar att vissa människor helt enkelt är dömda till att vara allmänt motbjudande.
...
Följande människor jorde helgen fin:
Tack Nico för att du är så liten och söt.
Tack Åsa för att du är dålig på att skära morötter och är fin som paket.
Tack Ludde för att vi fick våldgästa ditt hus.
Tack Carro för att du skalade potatisen bättre än jag.
Tack Johan för att du skrattar så roligt.
Tack övriga Gråsvärd för att ni är så fantastiskt underbart odrägliga.
Tack Linda för sovplats och fina dans-moves.
Tack Lindas Mamma för skjutsen till Roslagsbanan.
Tack Anja för den fina bli-glad-flätan och övriga bli-glad-gester.
Tack Syrsan för att du är en sådan fantastisk idéspruta. Och så seriös! :D
Tack Nyllet för att du håller koll på saker.
Inte-tack Nyllet för att du är en tjallare.
Tack Ludde för att du hämtade ketschup till mig.
Tack Merca för att du ... öh. Ja. Du är söt.
Tack Åkesson för att du är fin i papphatt.
Tack Henning för att du har fina fiskvantar.
Tack Tjej-I-Trappa för att du hatar oss.
Tack Max för att du är trevlig att träffa när man är trött och skabbig och för att du vet vilken dag det är :)
Tack Agnes och Gabbi för att ni är så söta.
Tack Maggan för att du har bil.
Tack familjen Lundqvist för att ni lagar god mat och tycker om Dunderklumpen.
Tack tandborste och säng för att ni finns.
Tack Skade för att du slutar skriva nu.
...
Tack Nico för att du är så liten och söt.
Tack Åsa för att du är dålig på att skära morötter och är fin som paket.
Tack Ludde för att vi fick våldgästa ditt hus.
Tack Carro för att du skalade potatisen bättre än jag.
Tack Johan för att du skrattar så roligt.
Tack övriga Gråsvärd för att ni är så fantastiskt underbart odrägliga.
Tack Linda för sovplats och fina dans-moves.
Tack Lindas Mamma för skjutsen till Roslagsbanan.
Tack Anja för den fina bli-glad-flätan och övriga bli-glad-gester.
Tack Syrsan för att du är en sådan fantastisk idéspruta. Och så seriös! :D
Tack Nyllet för att du håller koll på saker.
Inte-tack Nyllet för att du är en tjallare.
Tack Ludde för att du hämtade ketschup till mig.
Tack Merca för att du ... öh. Ja. Du är söt.
Tack Åkesson för att du är fin i papphatt.
Tack Henning för att du har fina fiskvantar.
Tack Tjej-I-Trappa för att du hatar oss.
Tack Max för att du är trevlig att träffa när man är trött och skabbig och för att du vet vilken dag det är :)
Tack Agnes och Gabbi för att ni är så söta.
Tack Maggan för att du har bil.
Tack familjen Lundqvist för att ni lagar god mat och tycker om Dunderklumpen.
Tack tandborste och säng för att ni finns.
Tack Skade för att du slutar skriva nu.
...
Notera även att jag varit snäll nog att förstora texten. Detta var inte ett tack för gårdagens "hejdåkram" ("Höhö, emilia ligger på marken") pojkar.
Har ni tur älskar jag er ändå.
Skade
torsdag 1 februari 2007
Cthulhu Dawn
Jag har haft blogg i endast några timmar, och redan klagar vänner och bekanta på smärtor i ögonen. Jag har lyckats.
Så, här satt man åter igen. Förkyld denna gång. Gårdagens förvirring och hysteri berodde tydligen inte endast på sömnbrist, som jag så ihärdigt hävdade (ja, folk frågade).
När väckarklockan således ringde (eller skrek i smärtor, som det tycktes mig) var jag färdig att spy på den. Alternativt slå den i småbitar med vad som helst tungt nog att bespara mig den fysiska ansträngningen (då hade jag utan tvekan spytt). Som den uthållige kämpe jag är kravlade jag mig dock upp, trots att hela världens plågor bodde i min taniga kropp. Frukosten smakade urin och lämnade magen tommare än den varit innan. Väl ombord på bussen (det förvånade mig att jag kommit på rätt fordon) satt jag och stirrade hatiskt på allt och alla. Särskillt på min egen spegelbild i de smutsstänkta fönstren. Det faktum att jag såg förfärlig ut, värre än vanligt faktiskt, jorde inte mitt humör bättre. Slutligen kravlade jag mig svärande över skolgården och in i det färgglada trapphuset. Jag tog min tillflykt i en mörkbrun fuskläder-soffa i det mörkaste hörnet jag kunde finna och satt sedan där och lyssnade på den mest brutala musik min I-pod över huvud taget kunde uppbåda. Som vanligt kändes det lite bättre efteråt. Lite.
Jag stannade under morgonperioden, sedan blev det för mycket och jag flydde hem till diverse musik-DVD:er (dessa jorde mig så glada att jag, på ett plötsligt spontant infall, började dansa helt vilt och galet i vardagsrummet. Dansen övergick så småningom till små ystra hopp och slutligen till aggressiva sparkar mot allt och ingenting. När jag då försökte kombinera dessa tre gjorde jag årtiondets snyggaste vurpa, bortsett från den när jag trasade sönder mina knän på asfalten påväg till bussen förstås, och föll handlöst på laminatgolvet. Aj), ett varmt bad och årets första semla. Det ni.
Således blev det ingen provsjungning till Kyrkokören den här veckan heller. Jag skall knarka... ja, vad som helst som kan hålla förkylningarna borta, framm tills nästa torsdag. Då skall jag banne mig ta alla med storm (ja, mirakel sker faktiskt ibland).
Jag antar att jag måste gå till den fördömda skolan i morgon. Dåligt.
Jag fövervägde faktiskt att förstora texten denna gång, men så roligt skall vi inte ha det. Då får ni allt ta och fjäska lite extra för mig.
Ja, det var väl allt för idag, antar jag. Godkväll, o vedervärdiga människospillror.
(Joho, Henning, jag älskar er faktiskt jättemycket. Det enda jag älskar mer är att plåga er. Det vet du väl? ;) )
Skade
Så, här satt man åter igen. Förkyld denna gång. Gårdagens förvirring och hysteri berodde tydligen inte endast på sömnbrist, som jag så ihärdigt hävdade (ja, folk frågade).
När väckarklockan således ringde (eller skrek i smärtor, som det tycktes mig) var jag färdig att spy på den. Alternativt slå den i småbitar med vad som helst tungt nog att bespara mig den fysiska ansträngningen (då hade jag utan tvekan spytt). Som den uthållige kämpe jag är kravlade jag mig dock upp, trots att hela världens plågor bodde i min taniga kropp. Frukosten smakade urin och lämnade magen tommare än den varit innan. Väl ombord på bussen (det förvånade mig att jag kommit på rätt fordon) satt jag och stirrade hatiskt på allt och alla. Särskillt på min egen spegelbild i de smutsstänkta fönstren. Det faktum att jag såg förfärlig ut, värre än vanligt faktiskt, jorde inte mitt humör bättre. Slutligen kravlade jag mig svärande över skolgården och in i det färgglada trapphuset. Jag tog min tillflykt i en mörkbrun fuskläder-soffa i det mörkaste hörnet jag kunde finna och satt sedan där och lyssnade på den mest brutala musik min I-pod över huvud taget kunde uppbåda. Som vanligt kändes det lite bättre efteråt. Lite.
Jag stannade under morgonperioden, sedan blev det för mycket och jag flydde hem till diverse musik-DVD:er (dessa jorde mig så glada att jag, på ett plötsligt spontant infall, började dansa helt vilt och galet i vardagsrummet. Dansen övergick så småningom till små ystra hopp och slutligen till aggressiva sparkar mot allt och ingenting. När jag då försökte kombinera dessa tre gjorde jag årtiondets snyggaste vurpa, bortsett från den när jag trasade sönder mina knän på asfalten påväg till bussen förstås, och föll handlöst på laminatgolvet. Aj), ett varmt bad och årets första semla. Det ni.
Således blev det ingen provsjungning till Kyrkokören den här veckan heller. Jag skall knarka... ja, vad som helst som kan hålla förkylningarna borta, framm tills nästa torsdag. Då skall jag banne mig ta alla med storm (ja, mirakel sker faktiskt ibland).
Jag antar att jag måste gå till den fördömda skolan i morgon. Dåligt.
Jag fövervägde faktiskt att förstora texten denna gång, men så roligt skall vi inte ha det. Då får ni allt ta och fjäska lite extra för mig.
Ja, det var väl allt för idag, antar jag. Godkväll, o vedervärdiga människospillror.
(Joho, Henning, jag älskar er faktiskt jättemycket. Det enda jag älskar mer är att plåga er. Det vet du väl? ;) )
Skade
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
