Cthulhu Dawn

Jag har haft blogg i endast några timmar, och redan klagar vänner och bekanta på smärtor i ögonen. Jag har lyckats.

Så, här satt man åter igen. Förkyld denna gång. Gårdagens förvirring och hysteri berodde tydligen inte endast på sömnbrist, som jag så ihärdigt hävdade (ja, folk frågade).
När väckarklockan således ringde (eller skrek i smärtor, som det tycktes mig) var jag färdig att spy på den. Alternativt slå den i småbitar med vad som helst tungt nog att bespara mig den fysiska ansträngningen (då hade jag utan tvekan spytt). Som den uthållige kämpe jag är kravlade jag mig dock upp, trots att hela världens plågor bodde i min taniga kropp. Frukosten smakade urin och lämnade magen tommare än den varit innan. Väl ombord på bussen (det förvånade mig att jag kommit på rätt fordon) satt jag och stirrade hatiskt på allt och alla. Särskillt på min egen spegelbild i de smutsstänkta fönstren. Det faktum att jag såg förfärlig ut, värre än vanligt faktiskt, jorde inte mitt humör bättre. Slutligen kravlade jag mig svärande över skolgården och in i det färgglada trapphuset. Jag tog min tillflykt i en mörkbrun fuskläder-soffa i det mörkaste hörnet jag kunde finna och satt sedan där och lyssnade på den mest brutala musik min I-pod över huvud taget kunde uppbåda. Som vanligt kändes det lite bättre efteråt. Lite.
Jag stannade under morgonperioden, sedan blev det för mycket och jag flydde hem till diverse musik-DVD:er (dessa jorde mig så glada att jag, på ett plötsligt spontant infall, började dansa helt vilt och galet i vardagsrummet. Dansen övergick så småningom till små ystra hopp och slutligen till aggressiva sparkar mot allt och ingenting. När jag då försökte kombinera dessa tre gjorde jag årtiondets snyggaste vurpa, bortsett från den när jag trasade sönder mina knän på asfalten påväg till bussen förstås, och föll handlöst på laminatgolvet. Aj), ett varmt bad och årets första semla. Det ni.
Således blev det ingen provsjungning till Kyrkokören den här veckan heller. Jag skall knarka... ja, vad som helst som kan hålla förkylningarna borta, framm tills nästa torsdag. Då skall jag banne mig ta alla med storm (ja, mirakel sker faktiskt ibland).

Jag antar att jag måste gå till den fördömda skolan i morgon. Dåligt.

Jag fövervägde faktiskt att förstora texten denna gång, men så roligt skall vi inte ha det. Då får ni allt ta och fjäska lite extra för mig.

Ja, det var väl allt för idag, antar jag. Godkväll, o vedervärdiga människospillror.
(Joho, Henning, jag älskar er faktiskt jättemycket. Det enda jag älskar mer är att plåga er. Det vet du väl? ;) )


Skade