I'll stop the world and melt with you

Sommarnatten är varken ljus eller varm, men vad gör det när man har ett blodrött rum med fluffiga orientaliska kuddar att kura ihop sig i? The Cure håller mig sälskap när alla andra sover och jag kan inte annat än njuta av tillvaron. Just nu är allting perfekt. Perfekt på ett fult sett. Skinande fläckfri perfektion har jag sedan länge slutat eftersträva då man tenderar att snubbla och bryta näsbenet i sitt desperata sökande efter den, perfektionen. Det småfula, där emot, finns alltid nära till hands, ler mot en med sneda tänder och råttfärgat hår. Det kanske inte ser mycket ut för världen, men se efter lite noggrannare, gå riktigt nära, så kan det hända att du ser en skymt av den underbara balans mellan kaos och ordning, ljus och mörker, lycka och sorg, vi alla eftersträvar.
Tidigare idag stirrade jag mig, som så många gånger förr, blind på ett irrbloss, en drömbild, av hur Livet bör te sig. En standardmall jag alltid avvikit från mot min vilja. Jag antar att jag ofta sneglat avundsjukt på de som lyckats följa den snitslade banan, jag antar att jag gör det än idag, men då och då går det upp för mig att jag funnit en ännu vackrare stig. Eller borde jag kanske säga fulare? Just det där med fulhet har alltid fachinerat mig. Kankse är det där allting brister? Den felande länken? Allt som varit slitet, konstigt, groteskt eller fel har varit skönhet för mig så länge jag kan minnas. Många gånger har jag plikttroget försökt svälja det som lagts upp på buffébordet, men kräkrefelxen har liksom alltid hindrat mig från att pressa ned det. Istället har jag förstört det, och just detta har jag hatat. Hatat hatat hatat. Just därför blir jag så lycklig när dessa få ögonblick av insikt inträffar. Dessa små stunder då jag ser skönhet i en uppspydd lögn. Just nu sitter jag och myser mitt i en sådan stund. Jag må vara ful och misslyckad i andras ögon, men i min verklighet dansar jag vackrast av alla i min egen glänta, smyckad med vingbrutna trollsländor och stumma koltrastar.
Jag tror att jag skall skriva någon form av "kom-ihåg-lista" för att påminna mig om det där ful-fina som råkar vara jag. Det är liksom så fantastiskt lätt att glömma att man kan säga "Ja" när andra säger "Nej". Denna lista kommer till största del bestå av namn. Massor av underbart fula namn på alla trasiga trollsländor som lyckligtvis störtat i just min glänta. Tack för att ni orkar se på när jag dansar min klumpiga segerdans. Det är inte lätt att vara människa, men nog fan skall jag försöka! Livet har mött sin överman, överkvinna, eller vad sjutton som helst. Jag skall vara den fulaste fisken i hela nordsjön, med omnejd!

Märg